Elizabeth George skriver ju ett slags pigromaner (OBS! Hon gör det riktigt bra.), med intriger, kärlek, svek, beroenden och skuldkänslor i en trängre krets. I En högst passande hämnd är det främst relationen mellan Simon St James och Deborah som står i centrum; boken är en prequel i Lynley-serien och när boken startar ska Lynley och Deborah till att förlova sig.
Jag har ganska svårt för den deckarkonvention som är otroliga sammanträffanden, och sådana finns det gott om i den här boken. När Deborah skaffar en bostad i tiomiljonersstaden London så bara råkar hon hamna precis granne med en viktig aktör i det morddrama hon snart ska bevittna i en helt annan del av England. Suck! Men mordgåtan är hyfsat gjord, framför allt i sin bakgrundshistoria som handlar om det cyniska utnyttjandet av människans ångest och desperata hopp, och bokens inslag av kärlekens svåra spel gör ingen besviken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar