Konrad Sejer och Jakob Skarre, de två genomsympatiska poliserna, ställs inför ett märkligt försvinnande. En 18 års grabb står inte att finna någonstans, och det är uppenbart att hans kamrat döljer något.
En kille har medverkat vid ett brott, där något gått snett. Vad hände egentligen och vart tusan har hans kompis tagit vägen?
En kvinna i övre medelåldern får sitt inrutade liv förstört när hon utsätts för ett rån. Hon försöker allt mer förvirrat hantera den nya livssituationen.
Detta är naturligtvis samma händelseförlopp, skildrat ur tre synvinklar. Fossum väver dem samman mycket skickligt i en roman som kanske börjar litet trögt men där spänningen succesivt ökar till det påtagliga. Det bästa i boken är dock människoskildringen; såväl de två pojkarna som de båda poliserna skildras med inlevelse och insikt. Relationen mellan de två pojkarna och mellan Sejer och hans Sara ges djup, och i det senare fallet tillförs även en god dos humor. Däremot är jag mer tveksam till gestaltningen av kvinnan, då det i takt med hennes tilltagande sinnessjukdom framstår som alltmer orealistiskt att hon kan formulera den jagberättelse som är hennes.
Som helhet är det en klart lyckad deckare i gränslandet mellan vardag och tämligen exceptionella händelser. Dessutom är slutet mycket, mycket snyggt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar