Arne Dahl: Europa Blues

Att våga satsa, att ha 2,30 som ingångshöjd i stället för 2,15. Att vilja åstadkomma något stort. Det är egenskaper som Arne Dahl har, och det är verkligen lovvärt. En dag kommer han att skriva en av de allra största svenska kriminalromanerna.

Men inte heller i Europa Blues når han riktigt dit. Boken börjar med att en hallick jagas till sin makabra död bland Skansens järvar en majkväll. A-gruppen tar hand om fallet och kopplar snart och tämligen våghalsigt ihop det med andra "inte riktigt vanliga" händelser som ägt rum i Storstockholm vid ungefär samma tidpunkt.

Bakom allt ligger erinnyerna, de antika grekiska hämndgudinnorna. Samtidigt som storyn rullar på rakt in i nazismens fasor vill Dahl visa på att nu, i vårt till synes civiliserade västland, finns till skillnad från på Aiskylos tid inte de förutsättningar som gör att erinnyerna kan omvandlas till fredliga eumnider.

Och visst gör han det. Problemet är bara, som vanligt hos Dahl, att få sambanden mellan personer och skeenden att se naturliga, ja l ä t t a, ut. Det blir lite väl ansträngt. Säcken knyts inte helt ihop den här gången heller. Men den boken kommer - allt annat vore en stor besvikelse.