Arne Dahl: En midsommarnattsdröm

Arne Dahls första fyra böcker tyckte jag mycket om. Den femte blev jag förbannad på. Men denna, den sjätte, lämnar mig likgiltig. Med denna bok har Arne Dahl reducerat sig själv till att blott och bart vara underhållningsförfattare, om än en synnerligen skicklig sådan, och det var väl ändå inte meningen?

Några mord sker och löses så småningom nästan. Men lösningen är så fjärran från rimligheten att det inte finns någon anledning att ta boken på allvar. Och då spelar det föga roll att Dahl skriver lätt och bra, att han många gånger har fin förmåga att ge sina personer liv och att han kan vara rolig som få.