Lundh skriver något av en självbiografi om sin tid som polis i Stockholm. Under största delen av tiden har han arbetat med ungdomar och ungdomsbrottslighet. I samarbete med lokala nätverk i förorterna - inte minst invandrarorganisationer - har han sökt motarbeta antisocialt beteende redan innan det uppstått.
I sin bok riktar Lundh hård kritik mot polisen. Prioriteringarna är fel, de patrullerande poliserna har i många fall en gravt felaktig attityd till sitt arbete och till sina medmänniskor och själv har Lundh motarbetats. Men han visar också på det positiva exemplet - hur brott kan förebyggas, den enskilde få en bättre riktning på sitt liv och hur polisen kan vinna förtroende hos medborgarna.
Boken är helt klart intressant, även om jag gärna hade sett ännu mer av konkreta, positiva exempel och berättelser från Lundhs tid ute på fältet. Tyvärr har redaktören brustit i sitt arbete: en del saker upprepas en gång för mycket och de språkliga lapsusarna är legio. Inte minst är namn ofta felstavade.
Jag har deltagit vid en av Lundhs föreläsningar och då visade han en hel del bilder. Tyvärr finns inga sådana i boken - det är en miss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar