Hösten 2003 framstod Djurgården som svensk fotbolls absoluta storhet, såväl sportsligt som organisatoriskt. Endast en sak fattades: framgång i Europa, helst deltagande i Champions League. Med den utgångspunkten har Henrik Ystén skrivit denna bok, som huvudsakligen består av sex ganska löst sammanknutna reportage.
Det intressantaste kapitlet är enligt min mening "Spelarna som inte fick följa med". Där ges en historisk (90-talet) bakgrund till den fantastiska utvecklingen klubben genomgick under de första åren av 2000-talet. Även mycket av det andra är intressant på sitt sätt, det är trots allt Offside som ligger bakom, men det är också lättglömt och dessutom gör bokens starka förankring i sin samtid att den redan känns lätt inaktuell. En ytterligare anmärkning: korrläsningen är dålig.
Boken duger alltså, men hade varit bättre om författaren tagit litet större grepp ibland.
01 juni 2007
Karin Fossum: När djävulen håller ljuset
Konrad Sejer och Jakob Skarre, de två genomsympatiska poliserna, ställs inför ett märkligt försvinnande. En 18 års grabb står inte att finna någonstans, och det är uppenbart att hans kamrat döljer något.
En kille har medverkat vid ett brott, där något gått snett. Vad hände egentligen och vart tusan har hans kompis tagit vägen?
En kvinna i övre medelåldern får sitt inrutade liv förstört när hon utsätts för ett rån. Hon försöker allt mer förvirrat hantera den nya livssituationen.
Detta är naturligtvis samma händelseförlopp, skildrat ur tre synvinklar. Fossum väver dem samman mycket skickligt i en roman som kanske börjar litet trögt men där spänningen succesivt ökar till det påtagliga. Det bästa i boken är dock människoskildringen; såväl de två pojkarna som de båda poliserna skildras med inlevelse och insikt. Relationen mellan de två pojkarna och mellan Sejer och hans Sara ges djup, och i det senare fallet tillförs även en god dos humor. Däremot är jag mer tveksam till gestaltningen av kvinnan, då det i takt med hennes tilltagande sinnessjukdom framstår som alltmer orealistiskt att hon kan formulera den jagberättelse som är hennes.
Som helhet är det en klart lyckad deckare i gränslandet mellan vardag och tämligen exceptionella händelser. Dessutom är slutet mycket, mycket snyggt.
En kille har medverkat vid ett brott, där något gått snett. Vad hände egentligen och vart tusan har hans kompis tagit vägen?
En kvinna i övre medelåldern får sitt inrutade liv förstört när hon utsätts för ett rån. Hon försöker allt mer förvirrat hantera den nya livssituationen.
Detta är naturligtvis samma händelseförlopp, skildrat ur tre synvinklar. Fossum väver dem samman mycket skickligt i en roman som kanske börjar litet trögt men där spänningen succesivt ökar till det påtagliga. Det bästa i boken är dock människoskildringen; såväl de två pojkarna som de båda poliserna skildras med inlevelse och insikt. Relationen mellan de två pojkarna och mellan Sejer och hans Sara ges djup, och i det senare fallet tillförs även en god dos humor. Däremot är jag mer tveksam till gestaltningen av kvinnan, då det i takt med hennes tilltagande sinnessjukdom framstår som alltmer orealistiskt att hon kan formulera den jagberättelse som är hennes.
Som helhet är det en klart lyckad deckare i gränslandet mellan vardag och tämligen exceptionella händelser. Dessutom är slutet mycket, mycket snyggt.
J.M. Coetzee: Ungdomsår
En ung man med författarambitioner drömmer om att flytta till England, bort från ett Sydafrika han känner sig allt mindre hemma i. När han väl kommit till London känner han sig om möjligt ännu mer alienerad.
Berättelsen handlar kanske framför allt om ensamhet, om att stångas blodig mot omvärlden utan att komma in. John vandrar på Londons kvällsfulla gator men det kan gå dagar utan att han talar med någon. Coetzee lyckas ypperligt med att beskriva tristessen och längtan efter kärlek.
Samtidigt handlar boken om Johns förhållande till konsten, främst litteraturen. Han söker en kanon, han skriver på en avhandling om Ford Madox Fords författarskap och när starka egna författardrömmar; ja, det var ju egentligen därför han flyttade till London, för att bli konstnär.
Det är en politisk roman! John skäms över att han via sitt arbete i ett dataföretag hjälper den brittiska militären i kapprustningen. Tidsandan, det tidiga sextiotalets inskränkthet och framtidstro beskrivs väl.
Och visst är det en relationsroman, en berättelse om mänskliga tillkortakommanden och brist på verklig närhet. Den unge mannen famnar den ena flickan efter den andra (och ändå klagar han hela tiden på att han inte får några tjejer). Men han känner aldrig några verkliga känslor och är glad när han blir av med dem.
Stilen är lätt och luftig, litet förrädiskt, ty den är verkligen rik på innehåll och funderar man på vad som egenligen står upptäcker man ofta paradoxer och sanningar, likväl som halvsanningar.
Ja, boken är verkligen både rik och mångsidig.
Berättelsen handlar kanske framför allt om ensamhet, om att stångas blodig mot omvärlden utan att komma in. John vandrar på Londons kvällsfulla gator men det kan gå dagar utan att han talar med någon. Coetzee lyckas ypperligt med att beskriva tristessen och längtan efter kärlek.
Samtidigt handlar boken om Johns förhållande till konsten, främst litteraturen. Han söker en kanon, han skriver på en avhandling om Ford Madox Fords författarskap och när starka egna författardrömmar; ja, det var ju egentligen därför han flyttade till London, för att bli konstnär.
Det är en politisk roman! John skäms över att han via sitt arbete i ett dataföretag hjälper den brittiska militären i kapprustningen. Tidsandan, det tidiga sextiotalets inskränkthet och framtidstro beskrivs väl.
Och visst är det en relationsroman, en berättelse om mänskliga tillkortakommanden och brist på verklig närhet. Den unge mannen famnar den ena flickan efter den andra (och ändå klagar han hela tiden på att han inte får några tjejer). Men han känner aldrig några verkliga känslor och är glad när han blir av med dem.
Stilen är lätt och luftig, litet förrädiskt, ty den är verkligen rik på innehåll och funderar man på vad som egenligen står upptäcker man ofta paradoxer och sanningar, likväl som halvsanningar.
Ja, boken är verkligen både rik och mångsidig.
Bo Lagevi: En kritikers död
En svensk kioskdeckare från sjuttiotalet. Ett antal svenska deckarförfattare gick samman under pseudonymen Bolag-e'-vi och skrev ett antal massmarknadsromaner. Men visst märks det tydligt att det är Jean Bolinder som har skrivit En kritikers död.
En enkel och lätt fånig (framförallt är jagberättarskan ganska påfrestande) intrig med en bibliotekarie som blir författare, sågas rejält av en bekant i lokalpressen och funderar ut ett sätt att ta hämnd, lyfts av en upplösning som är oväntad, logisk och fint förankrad i den tidigare texten.
En enkel och lätt fånig (framförallt är jagberättarskan ganska påfrestande) intrig med en bibliotekarie som blir författare, sågas rejält av en bekant i lokalpressen och funderar ut ett sätt att ta hämnd, lyfts av en upplösning som är oväntad, logisk och fint förankrad i den tidigare texten.
Etiketter:
bolinder,
lagevi,
svenska deckare,
tvåor
Willy Josefsson: Minnet av en mördare
Det här är en deckare med en före detta polis, Martin Olsson, i huvudrollen. Olsson, som har en grotesk fäbless för extremt kryddad mat, möter här en mördare från sin tidigare poliskarriär, som nu blivit fri och söker upp Olsson. Jag måste säga att jag är kluven till boken.
För den talar den härliga lokalfärgen; Ängelholm och Vejbystrand kunde knappast få en bättre turistambassadör. Huvudpersonen är sympatisk. Här finns humor, bland annat i kritiken av byråkratin inom polisväsendet. Flera av intriguppslagen är spännande och det bärande temat; att utpressning och mörkläggning förekommer på högsta nivå i det svenska samhället presenteras på ett engagerande och trovärdigt sätt. Josefsson har också en litterär teknik att skildra ett samtal mot bakgrund av de yttre omständigheterna - ett bastubad, skymningen över den skånska kustlinjen - som är mycket fint genomförd.
Samtidigt: Här finns en konstgjord spänning som ger intryck av billighetsroman. Anonyma telefonsamtal, hot, cliffhangers som snart nog visar sig vara inte ens hälften så allvarliga som de tett sig är legio men tillför inte boken någonting. Hela intrigen bygger också på några verkligen svårsmälta sammanträffanden. Josefsson bör rensa upp bland sånt samt göra sina böcker litet mer stringenta - då är han med bland de främsta svenska deckarförfattarna.
För den talar den härliga lokalfärgen; Ängelholm och Vejbystrand kunde knappast få en bättre turistambassadör. Huvudpersonen är sympatisk. Här finns humor, bland annat i kritiken av byråkratin inom polisväsendet. Flera av intriguppslagen är spännande och det bärande temat; att utpressning och mörkläggning förekommer på högsta nivå i det svenska samhället presenteras på ett engagerande och trovärdigt sätt. Josefsson har också en litterär teknik att skildra ett samtal mot bakgrund av de yttre omständigheterna - ett bastubad, skymningen över den skånska kustlinjen - som är mycket fint genomförd.
Samtidigt: Här finns en konstgjord spänning som ger intryck av billighetsroman. Anonyma telefonsamtal, hot, cliffhangers som snart nog visar sig vara inte ens hälften så allvarliga som de tett sig är legio men tillför inte boken någonting. Hela intrigen bygger också på några verkligen svårsmälta sammanträffanden. Josefsson bör rensa upp bland sånt samt göra sina böcker litet mer stringenta - då är han med bland de främsta svenska deckarförfattarna.
Al Franken: Lögner
Med stor humor och inte så litet sorg över sakernas tillstånd ger sig Franken på den amerikanska högern. Både propagandamaskinerna på Fox och makthavarna i Vita huset granskas på ett imponerande sätt och beslås med lögn efter lögn.
Som läsare upphör man snart att förvånas, men inte att förfäras, över vad republikanerna tydligen kan komma undan med i debatten. Franken har alltid ett skämt eller en halvt dold ironi att komma med, men presenterar också bestickande fakta och statistik.
Ett stort minus dock för det fiktiva avsnittet Operation Feghök, som med sin smaklöshet håller en helt annan ton än boken i övrigt.
Som läsare upphör man snart att förvånas, men inte att förfäras, över vad republikanerna tydligen kan komma undan med i debatten. Franken har alltid ett skämt eller en halvt dold ironi att komma med, men presenterar också bestickande fakta och statistik.
Ett stort minus dock för det fiktiva avsnittet Operation Feghök, som med sin smaklöshet håller en helt annan ton än boken i övrigt.
Lars Åke Augustsson och Stig Hansén: De svenska maoisterna
En intressant reportage. Boken behandlar tämligen kronologiskt maoismens utveckling i Sverige i organisationen KFML, sedermera SKP och Solidaritetspartiet. Författarna var själva med och hela boken blir till ett resonemang om vad som var rätt och vad som var fel. Mängder med andra aktiva intervjuas. De flesta har idag lämnat kommunismen och ger liksom författarna en nyanserad bild, men den gamle partisekreteraren Per-Åke Lindblom hävdar fortfarande att om man bara varit tillräckligt renlärig, tillräckligt hård mot både vänster- och högeropposition inom partiet (vid det tillfälle då Lindblom var vid makten vill säga), så skulle partiet överlevt och nått framgång. Det är ganska sorgligt.
Det finns enskilda saker författarna bara nuddar vid och som åtminstone jag blir nyfiken på (Hur kunde den bisarra rebellrörelsen uppkomma? Vilka överväganden ledde till att man uppmanade till bojkott av valet -68 men själv glatt ställde upp två år senare? Vilken praktisk politik drev SKP:arna i fullmäktigeförsamlingarna där de hade mandat?) men på det hela taget är det en informativ och klargörande bok. Maos tankegångar presenteras enkelt men åskådligt och kontrasteras mot verkligheten. I slutkapitlet drar författarna intressanta slutsatser om vari maoisterna hade rätt och vari de hade fel.
Boken hette i sin originalutgåva "Maoisterna: En historia berättad av några som var med". Till denna nya utgåva har förutom den nya titeln tillkommit nya för- och efterord.
Det finns enskilda saker författarna bara nuddar vid och som åtminstone jag blir nyfiken på (Hur kunde den bisarra rebellrörelsen uppkomma? Vilka överväganden ledde till att man uppmanade till bojkott av valet -68 men själv glatt ställde upp två år senare? Vilken praktisk politik drev SKP:arna i fullmäktigeförsamlingarna där de hade mandat?) men på det hela taget är det en informativ och klargörande bok. Maos tankegångar presenteras enkelt men åskådligt och kontrasteras mot verkligheten. I slutkapitlet drar författarna intressanta slutsatser om vari maoisterna hade rätt och vari de hade fel.
Boken hette i sin originalutgåva "Maoisterna: En historia berättad av några som var med". Till denna nya utgåva har förutom den nya titeln tillkommit nya för- och efterord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
