En man berättar i en monolog riktad till Gud en ryslig historia om hur hans mor och syster tvingats underkasta sig och betala in natura till byns handelsman som de haft krediten hos.
Länge en mycket underhållande bok, en tragikomisk skröna, men mot slutet tar Lindgren tydlig ställning mot ondskan och boken växer ytterligare.
Språket är det som skimrar allra mest; denna västerbottniska, med bestämdformerna och sammansättningarna och de insprängda bibelcitaten tar mig med storm och lever kvar i mig. Det är oerhört vackert.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar