En engelsk prinsessa, Caroline Mathilde, och en tysk läkare, Johan Friedrich Struensee, gör under några år på 1700-talet ett besök vid det danska hovet. Kungens sinnessjukdom ger dem makten att styra riket i upplysningens anda och möjligheten att älska varandra.
Detta är bakgrunden till denna utmärkta roman. Det är en berättelse om människor som vill det goda, men som misslyckas. För att de varit dåraktiga nog att vilja hålla sina händer rena? För att de inte haft tillräcklig kontakt med verkligheten? För att de inte haft tillräcklig erfarenhet? För att de gått för fort fram? Dessa frågor diskuteras på ett klart, lätt och vackert språk (som dock lider av det alltför utbredda och alltför okonventionella bruket av utropstecken).
Det är också i hög grad en fascinerande, om än kanske litet väl idealiserad, berättelse om hur Caroline Mathilde utvecklas från gråtande barn till stark och självständig kvinna, samtidigt som Struensee blir något handlingsförlamad, utan kraft att fullfölja det han påbörjat. Och en spännande inblick i en tid, ganska nära vår, då en världsbild var på väg att ersättas av en annan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar