Sista delen i Solstads trilogi om Norge under andra världskriget. Många gripande ögonblicksbilder, sammansatta människor och en intressant epilog - om trettio års socialdemokratisk (!?) ensamhet efter kriget.
Till en del handlar boken om möjligheten till motstånd. Lite grand också om förhållningssätt till dem som exempelvis förälskar sig i en ockupationssoldat. Också om olika politiska rörelsers legitimitet och stöd hos folket. Det är en intressant bok, men den bränner, som jag ser det, inte till på samma sätt som de två föregående, och några trådar lämnas onödigt oavslutade - eller avslutas på tok för abrupt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar