Mattias Göransson: Blåvit gryning

Det här är den fjärde Offside-boken om svenska klubblag jag läser och den klart bästa. Det beror nog främst på att det är lättare att få verkligt öppenhjärtiga och intressanta synpunkter från folk när det man frågar om ligger på några års avstånd. Sedan är ju Göransson en mycket duktig journalist, och historien är dessutom utomordentligt fascinerande i sig själv. Hur sjuttsingen var det möjligt för IFK Göteborg från den allt annat än fantastiska allsvenskan att placera sig som ett av Europas fyra bästa klubblag?

Historien spänner från slutet av åttiotalet till hösten 2004. Första halvan av boken handlar således om de fantastiska Champions League-åren med den hysteriskt noggranne Roger Gustafsson i centrum. Snart sagt alla IFK:are under denna tid har Göransson intervjuat och resultatet blir ett heltäckande dokument - det första, tror jag; tidigare IFK-böcker har mest handlat om åttiotalet och UEFA-cuptriumferna.

Bokens andra del kommer så att handla om det fria fallet som följde, och om hur IFK blev en vilsen förening utan sammanhållen policy. En kulturrevolution, skriver Göransson i prologen, genomfördes.

Slutet är ett kapitel för sig. Här är huvudpersonerna Bengt Halse, Mats Persson och Janne Plånbok, tre män som oförfärat värvade stjärnor som Peter Ijeh och Stefan Selakovic. Boken skrevs innan skandalerna blev kända, men visst kan man skönja dem i citat som "den enda principen jag har är att jag inte har några principer" (Persson).

Elizabeth George: Till minnet av Edward

Vad är viktigast i en modern deckare? Att författaren skriver bra, har intressanta karaktärer och en spännande handling? Eller att slutet är rimligt och gör att hela historien håller ihop?

Tyvärr lyckas George här inte helt med det senare. Mordmotivet är litet, litet för skruvat för att utan vidare kunna sväljas. Men samtidgt är boken, som vanligt vad gäller George, välskriven, med massor av välfunna personporträtt och en hel del välplacerade överraskningar i intrigen.

Boken börjar med att Matthew, tolv år, hittas mördad på en kyrkogård. Han har trots sin arbetarklassbakgrund gått på en halvfin internatskola. Dit far Lynley och Havers för att söka sanningen.

Inte minst lyckas George på ett utmärkt sätt skapa en bild av den här slitna, anrika, konservativa skolan. Det är kanske bokens främsta förtjänst.

Jean Bolinder: Dockan - en sommarsaga

Den alkoholiserade läraren Bo Anje Rindel (de här ständiga anagrammen är en aning påfrestande) firar semester i den bohusländska skärgården. Han blir bekant med en förståndshandikappad man, som berättar om ett mord han bevittnat. Anje börjar höra sig för om historien kan stämma; ingen har hört talas om att det skulle ha inträffat men berättelsen har gjort intryck på honom och så småningom finner han indicier för att det verkligen hänt - 49 år tidigare.

Det här är en helt klart bra bok. Rindel, med sin vresighet och missnöje med livet, är mycket väl tecknad, liksom övriga personer, varav de flesta liksom Rindel är misshandlade av livet - låt vara att de bisexuella unga nymferna stundtals blir litet väl många.

Deckargåtan är också styvt gjord och rullas lagom långsamt upp mot ett överraskande slut, som visar på tidens nötning på oss alla.

Och så får vi stifta bekantskap med sommaren 1948, när ryssarna blockerade Berlin och Thomas Dewey alldeles säkert skulle bli USA:s nästa president.

Ulf Larsson: Balansgång

Rex går i nian, vantrivs i skolan och överhuvudtaget i livet. Håglöst dras han in i sniffning, allt går sin gilla gång, han sniffar mer och mer; när han till slut kommer till en vändpunkt förblir ändå mycket vid det gamla.

Larsson - numer lektor i svenska språket vid Örebro universitet, där han bland annat undervisat undertecknad - var bara sexton år när han skrev den här boken, och det är klart att den inte är något mästerverk. Men den är ärlig och konsekvent, och dessutom finns en påtaglig formuleringsskicklighet som stundtals får mig att dra på smilbanden.

Arne Dahl: Mörkertal

Arne Dahls åttonde bok kretsar kring främst två teman: Sexualitetens olika uttryck och vilka medel som är rimliga i kampen mot det onda.

Som vanligt, frestas man att säga, är Dahls gärningsmän utrustade med närmast övermänskliga kvaliteter och de som dödas är de verkliga skurkarna (se Europa Blues och En midsommarnattsdröm).

Men intrigen är medryckande och börjar roligt med att ett antal vittnen får skildra den skallgång efter försvunna Emily, 14, de varit med om i de ångermanländska skogarna. Och boken är faktiskt riktigt spännande.

Trots de väl fantastiska inslagen och det uttjatade temat med pedofiler är detta Dahls bästa bok på flera år.

Sebastien Japrisot: Dödens kupé

En kvinna hittas död på ett nattåg som anlänt till Paris. Vi får växelvis följa polisens arbete och de andra passagerarna i kupén.

Japriots debutbok påminner i sina stämningar och sin pessimistiska ton en del om Cornell Woolrich, men jag tycker nog att Japrisot är den styvare människoskildraren av dem. Japrisots figurer är osäkra, komplexfyllda och djupt mänskliga. Inte minst visar han trovärdigt på sexualitetens inverkan på den mänskliga tillvaron.

Deckarintrigen är tämligen väl utarbetad, men upplösningen presenteras litet väl abrubt. Ett osannolikt privatspanarinslag kunde han också kanske försökt avstå ifrån.