George försöker här skapa en modern, uppdaterad pusseldeckare. Mja, säger jag. Boken är helt okej, men övertygar inte om att pusseldeckaren har framtiden för sig, och en viktig tråd lämnas hängande i luften vid bokens slut (hur i allsin dar upptäckte mordoffret det som kom att besegla hennes öde?).
Men George är ju framför allt en utomordentlig skildrare av personer (här tänker jag dock inte på de misstänkta, utan på Lynley, Havers, St. James et al) och relationer, och bokens bärande tema är hur Lynley förblindas så av sin svartsjuka gentemot Lady Helens älskare att han helt styr ur kurs i sitt arbete. Hon, å sin sida, slits också mellan lojaliteter och det hela är mycket väl skildrat.
En god biintrig om familjehemligheter i en överklassfamilj hör också till bokens plusvärden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar