Åke Smedberg: Legender från Häståsen

Detta är i mitt tycke Smedbergs bästa bok hittills (fram till 1998, alltså). Det är en novellsamling där de flesta noveller är verkligt starka. Framför allt vinner boken på att författaren gått mer åt det konkreta hållet; den som kan sin Smedberg vet att det ibland kan vara väl mycket av dunkla, halvt metafysiska budskap.

Novellerna utspelar sig, med ett par stockholmska undantag, i norrländsk glesbygd. Människorna är litet kantstötta, har resignerat en smula inför sin plats i tillvaron. Små vardagsdramer utspelar sig: en man blir upphånglad av grannfrun på en fest, en ung kvinna lämnar sin pojkvän och flyttar hem till fadern, en annan ung kvinna glider in i antisocialt beteende.

Titelberättelsen är ett antal små fragment med övernaturlig anstrykning. Se, tycks Smedberg vilja säga, se vilken magi, vilka berättelser som döljer sig överallt där människor finns.