En kvinna hittas död på ett nattåg som anlänt till Paris. Vi får växelvis följa polisens arbete och de andra passagerarna i kupén.
Japriots debutbok påminner i sina stämningar och sin pessimistiska ton en del om Cornell Woolrich, men jag tycker nog att Japrisot är den styvare människoskildraren av dem. Japrisots figurer är osäkra, komplexfyllda och djupt mänskliga. Inte minst visar han trovärdigt på sexualitetens inverkan på den mänskliga tillvaron.
Deckarintrigen är tämligen väl utarbetad, men upplösningen presenteras litet väl abrubt. Ett osannolikt privatspanarinslag kunde han också kanske försökt avstå ifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar