17 februari 2008

Mattias Göransson: Blåvit gryning

Det här är den fjärde Offside-boken om svenska klubblag jag läser och den klart bästa. Det beror nog främst på att det är lättare att få verkligt öppenhjärtiga och intressanta synpunkter från folk när det man frågar om ligger på några års avstånd. Sedan är ju Göransson en mycket duktig journalist, och historien är dessutom utomordentligt fascinerande i sig själv. Hur sjuttsingen var det möjligt för IFK Göteborg från den allt annat än fantastiska allsvenskan att placera sig som ett av Europas fyra bästa klubblag?

Historien spänner från slutet av åttiotalet till hösten 2004. Första halvan av boken handlar således om de fantastiska Champions League-åren med den hysteriskt noggranne Roger Gustafsson i centrum. Snart sagt alla IFK:are under denna tid har Göransson intervjuat och resultatet blir ett heltäckande dokument - det första, tror jag; tidigare IFK-böcker har mest handlat om åttiotalet och UEFA-cuptriumferna.

Bokens andra del kommer så att handla om det fria fallet som följde, och om hur IFK blev en vilsen förening utan sammanhållen policy. En kulturrevolution, skriver Göransson i prologen, genomfördes.

Slutet är ett kapitel för sig. Här är huvudpersonerna Bengt Halse, Mats Persson och Janne Plånbok, tre män som oförfärat värvade stjärnor som Peter Ijeh och Stefan Selakovic. Boken skrevs innan skandalerna blev kända, men visst kan man skönja dem i citat som "den enda principen jag har är att jag inte har några principer" (Persson).

Inga kommentarer: