Den här boken står inte lika starkt fram för mig nu som när jag läste den första gången, för nio år sedan, trots att här finns en del mycket roande små formuleringar, avsedda just för en omläsare med facit i hand. Men jag tycker att det inte är förrän i slutet av boken som den får tillräckligt med nerv och tyngd för att bli riktigt bra. Samtidigt är väl denna blasering omläsarens förbannelse.
Historien: två, småningom tre, män huggs ihjäl med yxa i en mindre stad vid kusten. Van Veeteren kallas dit för att bistå den lokala polisen, men utredningen går i mångt och mycket på tomgång, när man inte lyckas förstå sambandet mellan männen.
Skildringen av de olika poliserna är välgjord och roande. Sluttampen är som sagt mycket stark. Kanske är boken litet pratig ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar