17 juli 2007

Julian Symons: Brottets bana

En annorlunda deckare, och en annorlunda Symons tror jag, är denna skildring av ett brott. Lejonparten av omständigheterna står klara redan från början: ett ungdomsgäng har dödat en man. Gängets ledare, den sällsynt odräglige Garney, har medverkat aktivt, det är uppenbart. Ytterligare en pojke, Gardner, finns det klara indicier emot, medan de andra i gänget får bli kronvittnen.

Boken handlar om hela det maskineri som sätts igång av ett sådant här brott, i rättsväsendet och inte minst i pressen, där bokens egentlige huvudperson, journalisten Hugh Bennet, en helt sympatisk ung man, arbetar.

Jag tyckte att boken började litet trögt, men så småningom kom jag att fascineras. En av styrkorna med den är det nakna porträttet av de unga gängmedlemmarna, så totalt utan förmåga att på ett normalt sätt interagera med samhället. Även den mycket elaka skildringen av pressen glädjer, liksom det starka slutet.

Inga kommentarer: