Bengtsson, till vardags ledarskribent på Aftonbladet, skildrar i denna bok förnyelsearbetet i socialdemokratin under 80- och 90-talen, personifierat kanske inte minst av Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström, vilka belönas med en plats i bokens undertitel. Boken kretsar kring frågor som feminism, demokrati, internationalism och miljö, och menar att det är på dessa områden som socialdemokratin idag kan och bör förändra samhället i grunden, medan däremot kampen för ekonomisk demokrati idag är betydligt svårare att föra, och får anstå till morgondagen.
Boken är på flera sätt intressant. Jag tycker att kapitlen om åttiotalet känns något mer helgjutna; så har läsaren och Bengtsson också en annan tidsmässig distans där och kan lättare se vad som är det väsentliga.
Många exempel ges från den konkreta debatten i partiet, samtidigt som Bengtsson försöker spåra vänsterns 'stora berättelse' idag. Därvidlag kommer han dock fram till slutsatsen att någon sådan inte finns; att i dagens nätverkssamhälle finns en annan pluralism i den politiska viljan, på gott och ont.
Rent politiskt är jag i mångt och mycket beredd att hålla med Bengtsson. Den självförvaltningstanke som SSU bars av på åttiotalet, och som i boken får en renässans, är ett viktigt perspektiv. Miljöfrågorna måste prioriteras hårdare. Dock tycker jag att det är trist att Bengtsson i kapitlet om EU-debatten, där han varnar för skyttegravarna inom socialdemokratin i denna fråga, själv gräver ned sig i dem genom några slippriga och osakliga formuleringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar