En mycket underhållande men litet yvig deckare. Enligt uppgift var detta den första deckaren som Dahl skrev (den utspelar sig också först i serien, men Ont blod utkom först) och det märks i en stor skrivarglädje och ett mycket gott humör.
Men historien, om seriemord på svenska affärsmän, tål inte några som helst trovärdighetsprov. Dahl är medveten om problemet, och gör vad han kan för att komma runt det, men, mja. Angreppet på Säpo är också väl konformistiskt och det finns en del annat också som alls inte känns trovärdigt. I bland är detta, det ska sägas, inte jobbigt alls, utan bara skoj, men Dahl märker inte alltid var gränsen går.
Men. Personteckningen är god och välbalanserad, språket stilfullt och mycket lekfullt. Och mot slutet, när polisen är mördaren på spåret, blir det mycket spännande, i ett långt kapitel där Dahl på ett mycket skickligt sätt skruvar upp tempot till det furiösa. Utflykterna till Tallinn, Göteborg och Växjö tillför också plusvärden.
Som deckarhabitué gläds man dessutom av en snygg blinkning till Sjöwall-Wahlöös klassiska Polis polis potatismos.
16 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar