En välskriven utländsk (engelsk-kanadensisk) polisdeckare om en seriemördare. Så är det, och däri finns såväl bokens förtjänster som dess tillkortakommanden.
En ovanligt torr sommar, som introducerade poliserna Alan Banks och Annie Cabbot för en svensk publik, var mycket bra och skruvade upp förväntningarna på denna bok. Och den är onekligen spännnande, med en intelligent spunnen, om än en aning svårsmält, intrig. Porträttet av den misstänkta Lucy är fascinerande och helgjutet. Här finns en genomarbetad gestaltning av hur det förflutna kastar skuggor över nuet (den engelska titeln är inte för inte Aftermath). Anslaget, med en polisutryckning till ett lägenhetsbråk som visar sig vara så mycket mer, är utmärkt. Och till det bästa hör också skildringen av en minerad internutredning, och Annie Cabbots ambivalens inför denna.
Men samtidigt känns berättelsen väl klichébemängd, såväl i personbeskrivningar som i delar av intrigen, främst vad gäller Banks privatliv. Avsnitten om tecknerskan Maggie är ganska trista och kunde ha skurits ned väsentligt. Berättelsen lyckas heller aldrig lyfta från whodunnit (and why)-formeln till en nivå där man känner att man läser litteratur, som har något att säga, om dig och mig. Dagens tistel, slutligen, till förlaget Minotaur, som har översett med på tok för många korrekturfel.
Summan av denna kardemumma är en skaplig spänningsroman för några mörka höstkvällar. Men läs, som sagt, hellre En ovanligt torr sommar.
----
Dessutom, på pluskontot: boken lever kvar inom en ett bra tag efter avslutad läsning. Man funderar verkligen vidare på den sällsynt otäcka - men helt möjliga - historia Robinson ger oss. Belöningen för det blir att jag en månad i efterhand höjer betyget ett snäpp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar