Håglöshet och svårmod. Ett totalt elände i ett landskap utan vind.
Om författaren ska ge sig på att skildra något sådant måste han hålla tungan rätt i mun, så att läsaren inte helt enkelt kvävs av allt det svarta, utan får ut något av mötet med människorna. Smedberg lyckas skapligt.
Ängeln, den starkaste novellen i samlingen, en viktig berättelse, handlar om en man som glider mellan viss sturskhet och fullständig resignation i en oändlig brottningsmatch med de destruktiva krafterna inom honom. Titelnovellen berättar om en kvinna utan möjlighet att knyta an till sina medmänniskor. I den första novellen porträtteras en medelålders man i djup depression. Och dessa trasiga människor skildras med stor ömsinthet och förståelse, och språket är stillsamt lyriskt.
Smedbergs människor är vi och våra grannar i ett vintergrått Sverige. Här får vi en viss upprättelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar