23 maj 2007

Inger Frimansson: Jag kan också gå på vattnet

Detta är en berättelse om ett delvis havererat människoliv, om Ester Katarina som dras med psykiska, fysiska och sociala besvär. Boken består av två ungefär lika långa delar; en första, där Ester Katarinas och framför allt hennes syster Ellinors barndomsvärld tecknas, och en andra, som beskriver Ester Katarinas vuxna liv och hennes relationer till män.

Barndomsdelen har sina poänger som skildring av femtitalssverige med alla dess tabun, men lämnar egentligen få ledtrådar till Ester Katarinas person. Den senare hälften av boken är betydligt intressantare. Här ges ett inträngande, gripande och levande porträtt av huvudpersonen. Särskilt fäster jag mig vid ett avsnitt där Ester Katarinas liv ställs bredvid hennes mer lyckliga systers. Styrkan med boken är, tycker jag, att den gläntar på dörren till delar av folkhemmet som vi inte alltid annars kommer i kontakt med.

Inga kommentarer: