Sven Wernström: Mannen på tåget

Vad nöje kan en sosse som jag finna i en hjälteskildring av den kommunistiska revolutionen, avsedd för mellan- och högstadieåldern? Ganska mycket, faktiskt. Visst störs jag av det styltiga språket, programmismen, och en del osannolikheter. Men samtidigt: här finns en kraft, en stark tro på att det är möjligt, att bara vi bestämmer oss så är Sverige vårt. Och det förför mig i alla fall kanske en tredjedel av vad det gjorde när jag för tio år sedan läste boken för första gången. Varför inte starta generalstrejken på måndag?