Några sidor från slutet får vi oss helt plötsligt till livs huvudpersonens veckomatsedel. Detta är en infallsrik och lätt experimentell bok där vissa infall följs upp, andra inte.
Tita, en ung kvinna med passion för musik, tidens strömningar och modkultur reser genom världen, tar in vad hon möter och berättar i jagform. Mycket till handling finns inte, även om berättelsen vid ett tillfälle stannar till och blir litet mer allvarlig när en möjlig otrohet dissekeras. En del goda intentioner och mycket vackra meningar finns, men som helhet är det en ganska ointressant bok. I alla fall för mig, ty jag tillhör sannerligen inte den troliga målguppen: de som har koll på den nyaste musiken och modet och kan orientera sig i den godhjärtade men hejdlösa namedroppingen.
Titas totala hängivenhet för en skribent på ett glassigt magasin, vilken hon aldrig träffat men väl läst allt av, blir för mig en gåta. Är det ironiskt menat av Ström, som själv skrivit i pressen, eller menar hon verkligen att det är så här man tänker och handlar? Det känns varken hackat eller malet, även om det är gott att hon tar ansvar och inte låter det hela helt ramla över gränsen till det patetiska.
23 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar